arkivet bst 1-02

reportage i bilstereotidningen nr 1 -02

Det är sällan något som imponerar på mig när det handlar om bilstereo. Ibland kan även ”superbyggen” låta klockradio trots otroliga satsningar i både tid och pengar. För ett tag sedan stötte jag på ett bilstereobygge som imponerade stort. Ett självklart ämne för BST förstås!

Internetman sedan länge
För 5-6 år sedan när jag började surfa på internet var det självklart för mig att leta efter likasinnade på nätet med samma bilstereointresse som jag. Då fanns det dock inte lika mycket att titta på nätet som nu. En av de bilstereorelaterade saiterna jag fastnade för tillhörde Per Söder från Mariestad. Vid den tidpunkten var hans bilstereobygge avancerat och redan mycket genomarbetat och seriöst. Per åkte Volvo 240 och tävlade med en blandad kompott av många olika märken som amatör. Bilen och bygget var mycket väl dokumenterat och snyggt presenterat på Pers hemsida. Kort och gott, det var en sida man gärna återkom till med jämna mellanrum, en anledning till det var att det ofta kom nyheter. Äktheten i bilstereointresset var inte att ta miste på.
Idag, många år senare har Per Söder en av Sveriges mest utbyggda och snyggaste hemsidor. Ryktet om websaiten spred sig i samma takt som Pers kunskaper i htmlkodknackning ökade. Per jobbar nämligen inte i någon ”fusk”editor när han skapar sina websidor utan endast med ”anteckningar” och ett visst känt fotoredigeringsprogram. Helt makalöst! Hemsidan som har den passande adressen, www.bilstereo.just.nu står sig mycket väl oavsett hur man betraktar den. Grafiskt eller innehållsmässigt är den en veritabel höjdare där man lätt hittar nya detaljer hela tiden. Websaiten har idag runt 100 besök per dag och det är mycket. Vissa mindre framgångsrika sk. E-handelbolag skulle säkert var glada över en sådan besöksfrekvens.

Projektet
Denna internet-man är ingen datanörd som sitter hemma och knackar kod oavbrutet utan självklart krävs det ganska mycket garagevistelse för jobba fram alla uppdateringar till saiten. Här kommer vi osökt in på popmaskinsfraktaren som är en Golf IV från -00. Bilen är highlineutrustad och med biffiga 18” hjul är den lagom fet men ändå vardagsdiskret. Per är inte den flashiga typen så varför skulle han har en sådan bil?
Det som är grymmast är inte den snygga bilen eller de mycket påkostade produkterna som sitter i bilen utan planeringen av bygget. Många med mig sitter säkert i sin kammare och vrider och vänder på olika problem som en bilstereoinstallation för med sig. Per är inget undantag så långt men han satte sig och planerade, mätte och ritade sedan alla delar i CAD! Per visade mig en hel pärm med ritningar och annat smått och gott som han hade som hjälpt vid planeringen av golfbygget. Nu hör till saken att han arbetar som produktionstekniker på Electrolux i Mariestad. Utrustningen och kunnandet fanns således och erkänn att det är lååååångt till de där skrynkliga papperslapparna och servetterna vi andra klåpar oss med? Där vart man avhängd.

Bakvänt krom?
Per har utfört det mesta av installationen själv utan någon större inblandning av andra aktörer. Det som varit svårt att utföra själv och som också blev utlejt är vissa lackarbeten samt de mer avancerade fräs och svarvjobben. Ibland kan det vara de små detaljerna som spetsar installationer och så även i Golfen, i Pers bil hör stålringararna till högtalarna och vissa kabelgenomföringar i rostfritt/aluminium till avdelningen skojjiga och snygga detaljer. Det rostfria är elektropolerat, en metod jag inte hört talas om tidigare men som är vanlig inom industrin. Materialet får en yta som inte så lite påminner om krom. Den rostfria sargen runt stegens glasruta samt ringarna runt basarna och massa andra delar har fått denna kromliknande finish. Behandlingen fungerar som en typ av bakvänd eloxering, man lägger alltså inte till material utan ”tar bort”. Lite bakvänt med andra ord.

Billigt Garage
Mariestad är en trevlig stad och det känns att det är fjärran från storstädernas bostadshysteri. Jag frågar Per om hans ev garagekostnader, inkl värme, el och varmvatten är svaret hissnande 150 spänn/mån!! Jag tror aldrig jag hört talas om någon så billig garageplats. Sådana tillfällen lär väl ändå inte växa på träd ens i Mariestad och självklart är Per nöjd som tvättar bilen i varmvatten året om. Man kan misstänka att Per tog lägenheten just för garaget? Garaget är iofs inte stort, det är en halva av ett mindre dubbelgarage och garagegrannen står därmed precis intill. Att såga MDF skivor på flera kvadrat är uteslutet pga. utrymmesbristen.
Jag tänker inte undanhålla er episoden när Per skulle fräsa massa MDF board till installationen. Till saken hör att grannen är sjöman och är hemma högst sporadiskt. Den som fräst MDF vet hur mycket det dammar. Grannens bil stod förstås intill. När han kom hem stod hans Mercedes under ett lager av MDF damm som inte stod en oas i Sahara långt efter. Det redde dock upp sig. Bra med toleranta garagegrannar.

Total urblåsning
Golfen rensades ut på all inredning under en helg och allt kablage drogs. Personligen har jag aldrig kommit till sådana drastiska åtgärder som t ex att dra ut en komplett inredning. En sådan sak hindrade inte Per som med ett visst mått av envishet fick ut det mesta, inklusive instrumentbrädan. Egentligen var det inte så svårt tyckte Per, det är mest att ta det försiktigt, kolla vad alla skruv sitter och ha rätt verktyg. Tidsaspekten nämner han mest förbigående men det lär ha tagit en dryg helg bara med instrumentbrädan. Per som är strukturerad planerade hur lång tid varje moment fick ta och försökte arbeta efter den planen, när instrumentbrädan skulle i och ur var det förvisso inget nattmeck men väl långa dagar, reveljen gick vid sjutiden på morgonen och sedan var det järnet hela dagarna. Hårt.

Våga vägra viskomassa
Någon dämpning är inte utförd på karossen, kanske lite konstigt tycker någon men betänk att det här är startskedet på bygget och det är långt ifrån färdigt poängterar Per. Golfens inredning har nog inte varit ur för sista gången, troligtvis blir det någon form av dämpning nästa säsong. Att dämpa golfen var helt uteslutet innan finalen. Det var synnerligen hektiskt i slutminuterna innan avresan till Jönköping.
De nyare Golfarna i generation IV är ju fjärran från föregångaren som kom på sjuttiotalet rent ljudnivåmässigt, här märks återigen devisen Per jobbar efter, lägg arbetet där det gör mest nytta! Det känns som killen liksom har en underliggande prioritet på allt som har med bygget att göra. Lurig kille den där Per. Golfen är ju under utveckling och när tiden räcker till är det inte omöjligt att Golfen blir lite tyngd av ytterligare kluriga lösningar.

Feta tampar i mängder
Alla kablar och kontakter skyddade med robotslang och ändarna är förseglade med kabelstrumpa och krympslang. Alla lågnivåkontakter är lödda av Per vilket var pillimariskt. Eftersom det var tajt vid stegens anslutningar var det lurigt att löda där men det fixade sig efter några rejäla kraftutryck och en anings funderande. Ett annat kabelrelaterat problem som dök upp var att få plats med alla kablarna vid trösklarna vid bakdörrarna. Där var det synnerligen trångt och det var på håret att det gick. Det gick åt ansenliga mängder kabel men själva kablarna är inget extremt, enbart bra seriös kabel i rätt dimensioner gör sitt för ljudets sötma. Kablarna är i alla fall mycket väl fastsatta och skyddade.
Golfen har inget specialbatteri eller andra för slutstegen ”potenshöjande” apparatur såsom fetare generator (standard är på 90 amp och det räcker bra tycker Per) eller ens en kondensator. En supersexig (?) kromad DLS 1.5 farads kondning finns på hyllan och skall användas nästa säsong. Kondensatorn hamnar i gott sällskap tillsammans med powerblocken på vänstersidan bak i skuffen. En given placering men ändå kalkylerad av Per som har många funderingar angående placeringar om det så bara är en säkring eller kabelsko det handlar om.

Stollegrepp på brädan
Ett stort ingrepp gjorde Per när han bestämde sig för att fälla in DLS kitets mellanregisterdomar på instrumentbrädan. Egentligen var målsättningen att även sätta 6.5”arna på instrumentbrädan men dessvärre gick det ett farlig fånigt förstyvningsrör tvärs över/under intrumentbrädan och det var på håret att även montage-idén för middomarna föll som en fura. Det var som Ni förstår mycket trångt och middomarna fick plats med ett nödrop på alla ledder. Tyvärr hamnade högtalarna osymmetriskt. De kom väldigt nära rutan och det är väl inte ljudmässigt optimalt påpekar Per men något direkt alternativ fanns inte. Luftutsläppen fick diktera mellanregistrens placering, nu är det några millimeter runt om till angränsningsytorna vid a-stolpar och annat som trängs framme vid rutan. Det är lätt att tro att Per skulle resignerat och slängt i de övriga högtalarna som ingår i DLS UR-kitet men icke. Diskantmonteringen förtjänar en plats i rampljuset, ingen tvekan om det. Visst, placeringen är inte unik, A stolpen är nästan standard numera för diskanter, inte heller monteringen är extrem. Ser man dock till materialmatchning och finish så är det med beröm godkänt. Per lyckades hitta ett tyg som hade nästan identisk färgnyans som originalinredningens A stolpar. Dyrt som stryk säger Per men värd varenda krona när man ser det färdiga resultatet! När svarven ändå var igång så passade Per på att svarva fram monteringsringar till Midbasarna som nu sitter klämda mellan ett par stålringar och är fästade i en tjock träbaffel. Gediget och stabilt. Kanske inte det mest högteknologiska men det fungerar. Midbasarna klämdes in bakom dörrsidans original högtalargaller och på så sätt åstadkoms en väldigt clean och diskret installation av dessa. Montaget matchar bilens image perfekt. Överhuvudtaget syns inte framsystemet speciellt mycket utan att för den skulle egentligen försaka ljudkvalitet. Bara det är ett konststycke med ett trevägssystem!

Pill i skuffen
När inredningen väl var på plats igen påbörjades arbetet med slutstegrack och baslåda. Det ser väldigt basic ut men det är långt ifrån sanningen. Här är det verkligen inte ”ihystat” utan återigen alla komponenter är mycket välplanerade. Först byggdes en ram som Per lät lådan stå på. Alla kablar behövde ju utrymme och med den luftspalten som blev tillgänglig under lådan var bekymret löst. Om man nu hade gjort det lätt för sig så hade det varit mest naturligt att offra reservhjulet och använda dess balja för att härbärgera stegen men det har Per självklart kringgått. Per ville ha reserven kvar och så fick det bli. Det krävdes visserligen en lätt höjning av golvet men det syns knappt. Höjningen är diskret utförd och ampracket hamnade därmed med hjälp av de tidigare nämnda mycket speciella gångjärnen helt rätt i alla öppningslägen. De egenkonstruerade gångjärnen för ampracket under baslådan har dessutom speciellt uträknad öppningsvinkel för att det skall sluta an snyggt i alla lägen.

Fräsning hos gravören
Slutstegsracket är byggt i MDF och självklart skulle alla kablar till stegen få varsin snygg fräsning. Planen var att skydda undersidan med en genomskinlig plexiskiva. För att klara det var det av nöden att ha en plan yta att montera Plexit på. Några utstickande kablar på undersidan gick ju inte att ha då. Alla kabelkanalerna ritades upp i CAD (vad annars?) och sedan fördes projektet över till gravyrfirmans cadstyrda fräsmaskin som utförde ett arbete som annars troligtvis hade fått samtliga inblandade in på ”krama dig själv huset” (på 1800 talet hette det visst dårhus). Vissa passager var Per tvungen att fräsa på frihand vilket inte var någon lek. Per är rysligt tacksam för alla hjälp han fått hos denna gravyrfirma som egentligen hade fullt program när Per kom inrusande med sina galna projekt. Hela deras lokal (som av förklarliga skäl måste vara rena) var fylld av fräsdamm så det dröjjer kanske innan Per vågar visa sig där igen.

Stag är bra
Baslådan är mycket seriöst stagad. DSP processorn från Pioneer fälldes in i ryggstödssidan på lådan, det blev så att säga en ”låda i lådan” som utgjorde en suverän förstyvning. Förutom det har det limmats stag mellan fram och baksida. Efter att ha sett bilder på lådbygget kan jag intyga att det blev rejält trångt inne i lådan. DLS basarnas magneter är biffiga och det underlättade väl inte direkt när de skulle pressas ner i lådan. Med lite karvning på förstyvning stagen inne i lådan löstes nöten med ett nödrop. Basarna sitter monterade i tjocka MDF bafflar med hjälp av fastskruvade islagsmutterliknande stålbeslag som skruvarna greppar i. För att lådan skulle bli absolut tät målades den även på insidan. Lådan som är en sluten variant på 38 liter blev bra tung när den var färdig.

Funktionellt och snyggt
På sidorna i skuffen sitter covers. De skall dock förfinas ytterligare. Allt i skuffen är klätt i snygg svart matta som harmonierar med bilen i övrigt. Enligt Per ser det betydligt mer originalaktigt ut med matta och framförallt så är det väldigt mycket mer praktiskt. Dessutom framhävs de lackade detaljerna bättre. Konkurrenterna har lackade skuffar med åtskilligt mer arbete nerlagt men där ser man knappt skogen för alla träden om man jämför, det kan lätt bli lite för mycket av det goda. Per är även lite skeptiskt till arbetsinsatsen som krävs för dessa lackade byggen, han anser att man väljer bort funktionaliteten i bilen. Pers bil används till annat än bilstereotävlande och då kanske det är lämpligt att gå en lite mer sansad medelväg.

Skivan som försvann
Ljudet i golfen har jag två referenser till.
Mitt första intryck (under sasca-mässan) var inte så där hundra procentigt. Förhållandena var i sanningens namn inte de bästa med den bullriga miljön runt om. Däremot räckte ljudet till för att jag skulle bli nyfiken. Lyssning numero två blev avgjort mer angenäm. Med uppvärmd elektronik och uppladdat batteri kändes Golfens popmaskin betydligt mer rätt.
Ljudet är tonalt mycket fint. Vi satte oss för lyssning i golfen och på Pers inrådan hade jag tagit med några favoritplattor som vi blandade friskt med Pers musikval. Lyssningen blev lång och mycket lustfylld.
Om man inte är van vid så här bra ljud kan man lätt förvånas man vid vissa kritiska övergångar i komplexa musikstycken. Till och med Per som är van vid sjuttiotusenkronors ljud förbluffades över passagen mitt i Cleo De Mallios, ”Call of birds”. Så mycket att jag inte fick med mig skivan hem! Den skivan lämnar inte den här bilen, var Pers tydliga ansiktsutryck när han lyssnat klart. Ingen idé att ”säga emot” (jag erbjöd honom skivan direkt) men det gör mig inte så mycket, skivan fick ett bättre hem än vad jag någonsin kunnat ge den.

Trivsamt ljud
Basen är mjuk och följsam men ändå fast. Jag tror inte det lär inträda nån lyssningströtthet ens efter många timmar i den här bilen. Anläggningen spelar linjärt och inga register sticker ut och det anser jag vara ett mycket gott betyg om man betänker den korta tweaktid Per har ägnat anläggningen. Effekten ligger på c:a 320 watt totalt i den uppkoppling som används. Det verkar kanske lite klent men anläggningen har kapacitet att hugga ifrån.

Basen räcker
Basåtergivningen är trots allt den svagaste länken i anläggningen just nu. Mer effekt tror jag skulle ”få igång” basarna bättre. Snabbheten och finmejslingen av enskilda bastoner kunde vara bättre men Per säger sig vara medveten om dilemmat och är övertygad om att kunna justera fram en klart bättre artikulation i basregistret. Tillsammans med den planerade kondensatormonteringen lär även basområdet stramas upp. Invändningen är marginell men snabbheten borde ändå vara bättre, iaf med den utrustning och låda som valts. En annan intressant reflektion är att röster lätt blir lite återhållna tack vare mellanregisterns placering vid rutan men det ser jag inte som någon direkt nackdel. Många gånger får tävlingsbilar på tok för mycket information i dessa register och här är det behagligt lagom. Per nämner något om reflexer vid rutan men jag retar mig inte på det. Det är annorlunda för Pers guldöron som hör minsta ljudmässiga defekt. Erfarenheten från hundratals Sasca bilar i olika klasser hjälper väl till får man förmoda.

DEX-P9+ DEQ-P9 rules
I Golfen sitter en mycket kompetent headunit. P9an har tillsammans med processorn bak i skuffen stora möjligheter till förändringar i ljudbilden. Separata Eq kurvor för varje kanal och tusen andra möjligheter ser väl egentligen mest till att användaren är den som får stå nära skampålen. Per har lärt sig maskinen bra och det är inte så lite duktigt. När jag såg Per scrolla i alla över och undermenyer kändes systemet rent grafiskt mer som ett komplicerat ekonomisystem för skatteplanering. Det är dessutom dyrt så en rejäl återbäring behövs om plånboken skall orka. 26 tusen kronor krävs men å andra sidan lär det enligt uppgift piska betydligt dyrare system som ODR och XES, det är dock obekräftade uppgifter. Bra låter den iallafall.

Tid är bristvara
Någon övre gräns på hur mycket tid det går att lägga på en sån här installation finns väl egentligen inte. Det trista är ju att även om man lägger dubbelt mer tid så är det svårt att hävda sig monteringmässigt men som Per är noga med att poängtera, det är mycket kvar och sista ordet är inte sagt ännu. Installationen skall förfinas ännu mer och nya grepp och lösningar står på dagordningen. Även om Lars K varit en svår motståndare skall han nog inte känna sig alltför säker. Den gångna säsongen i Sascas PROFFS 600 watt avrundandes med en andraplats i finalen efter just Lars K. Det skiljde en del i poäng dem emellan men det är ju skillnad i resurser också. Per använder sig av mestadels av helt vanliga handverktyg och väldigt få specialverktyg. Man kommer långt med att experimentera fram lösningar som Per gjort.

Pustar ut
Efter Finalen har bilen mest stått orörd. Tiden innan finalen var på tok för hektiskt säger Per som har pustat ut ett tag nu. Ljudmässigt finns det en hel del att göra även om jag tycker det är ett mycket trevligt ljud som mött mina öron vid lyssningen. Pioneers P9 headunit har alla möjliga justeringar och det lär ta ett tag att gå igenom alla tror Per. Självklart finns tidskomp och mycket avancerade eq:s som ger stora justeringmöjligheter. Det ger stora fördelar när man skall justera in ett så här relativt komplext system då det är helt aktivt delat. Dvs, varje högtalare har sitt eget slutsteg. Per har planer för framtiden och jag tror det kommer finnas skäl till att återkomma till Per, kanske redan i höst när vi fått facit på årets tävlingsatsning. Per jobbar vidare på sin Golf och det skall bli mycket intressant att se hur bra den här bilen kan låta.