Tweet
Del 1 av post...
Redan beskrivit hur vi uppfattar ljudintensitet och tidsskillnader. Så jag tänkte ta upp hur pass bra vi uppfattar ljud från vertikala vs horisontella ljudkällor, samt integreringen mellan sub/middar. Även lite om fenomen med olika placeringar av högtalare.
Hoppas alla som läser detta har två öron och detta medför att vi har en sk. binaural hörsel. Hjärnan behandlar både tidsdomän och tonala skillnader mellan öronen, vi reagerar direkt om något av dessa förändras. Om två ljud närmar oss och når våra öron exakt samtidigt men varav det ena har högre ljudintensitet, kommer vi automatiskt rikta vår uppmärksamhet mot det hållet. Samma sak med tidsdomänen där vi för vår uppmärksamhet mot det ljud som når oss först. Tonala skillnader mellan sidorna kan förminskas på olika sätt, antingen modifiera högtalarplacering då frekvenssvaret de återger är beroende på vinkeln mot lyssnaren. Vissa högtalare är gjorda för off-axis montage medan andra kommer till sin rätt on-axis (alltid bra att se en frekvensgraf där man får se skillnaden mellan 0/30/60 graders montage). Eller så använder man sig av DSP, en där man kan justera var sida för sig. Minst 15-band grafisk EQ eller 7-band parametrisk EQ rekommenderar jag per sida, men fler skadar ju inte. Som jag skrev i förra inlägget, undvik att höja nivå på EQ utan sänk alla andra kontroller istället. Anledningen är att både HU/steg kan klippa signalen vid denna specifika frekvens, detta leder till distorsion som kan påverka ett brett spektrum av frekvenser. 3dBs ökning på EQn är effektfördubbling. Måste säga att bra placering av högtalare inte riktigt kan ersättas med hjälp av en DSP hur bra den än är, men en kombination av båda kan ge ett mycket trevligt resultat.
Tillbaka till hörseln lite igen. Det är två plan vi uppfattar ljud från, både horisontellt och vertikalt. Vi är mycket sämre på att lokalisera ljud i det vertikala planet, detta p.g.a hur våra öron ser ut och är placerade på huvudet. Något vi är ännu sämre på att är bestämma avståndet till ett ljud, pratar inte om avståndsskillnaden (*vid rena toner under ca 1,5KHz kan hjärnan behandla en tidsskillnad på mellan 15-30 mikrosekunder*) utan själva avståndet. I vissa fall kan rena fysikaliska fenomen göra det ännu svårare, ett exempel är dopplereffekten men det är lite OT i detta sammanhanget. Men saken är den att går alltså att skapa ett scendjup som är större än vad som är fysiskt möjligt i en bil, detta är ofta en önskvärd effekt som kan vara svårt att lyckas fullt ut med. Så vad för vår dåliga förmåga att lokalisera ljud i vertikala planet med sig? Inom billjud är det faktiskt till vår fördel, de flesta bilar har högtalare monterat lågt nere i dörrarna medan diskanterna sitter monterade vid rutan eller i a-stolpen med ändå kan ett korrekt inställt system ha en scen som ligger runt instrumentbrädans höjd. Det är även så att volymen spelar roll vid lokaliseringen, när volymen blir så pass hög att det närmar sig skadliga nivåer försämras förmågan avsevärt. Några andra intressanta saker är att lokaliseringsförmågan försämras mot det horisontella planet desto närmare ljudkällan är huvudet, en anledning är att huvudet skuggar ljudet. Effekten blir ännu större när man använder högtalare med liten dispersion (spridning).
Högtalare av dome-typ har hög dispersion jämfört med högtalare med vanlig kon. Spridningen gör att högtalaren blir lättare att lokalisera, dels för att reflektioner och diffraktion ökar avsevärt. Dispersionen minskar med ökad frekvens tills en punkt där högtalaren börjar stråla (beaming). Detta kan vara ett allvarligt problem då den står i proportion till högtalarens storlek, desto större element desto tidigare kommer den börja stråla. 6,5” som är lite av en standard har sin fysiska begränsning redan runt 2500Hz, medan 5,25”or går uppåt 3000Hz innan de når gränsen. Efter den punkten försämras off-axis respons, flera tillverkare har ofta delningen i de passiva filtrena bra mycket högre. En fasplugg monteras ibland för att förhindra strålningen en viss grad och förbättra frekvenssvaret uppåt. Jag har märkt med de högtalare jag installerat att mellanregister av dome-typ är svåra att få någon vettig scenbild med, nere vid fötterna gav bäst resultat i bilen jag provade i. Använder uteslutande kon-typ på mellanregister numera, de spelar djupare än domes som nästan alltid har sin Fs (friluftsresonans) uppåt 300-700Hz. (*Ta detta med strålning med en nypa salt, effekten finns och är mycket relevant men de teoretiska värdena stämmer ofta dåligt med verkligheten. Kan dock användas som en riktlinje...*)
Till sist lite om ett vanligt problem som många frågar om runt om. Inget ös i middarna, subben låter trött, finns ingen attack osv osv. Ofta är handlar dessa problem om dålig montering av middarna. Men detta riktar sig till de som redan har en bra montering och vill förbättra midbasen eller åtminstone vill ha reda på varför detta är ett så vanligt problem. Högtalarplaceringar rakt framifrån och direkt från sidan är lättare att uppfatta vart ljudet kommer ifrån än ovanifrån och bakifrån. Detta är en av tre anledningar varför subben kan stå i bagaget och integrera med framsystemet utan att uppmärksamheten riktas bakåt. Anledning nummer två är att lågfrekvent ljud är svårt att lokalisera, våglängden är omvänt proportionell mot frekvensen. En ton på 20Hz är ca 17m lång! En sådan våglängd kommer reflekteras helt galet mycket i en bil, detta är även anledningen till rums(kupé)förstärkningen i bilen. Anledning nummer tre är att subwoofern ska vara ett komplement till midbasarna. Inte tvärtom. Om basen är tidskompad och nivåjusterad mot middarna skall dessa fungera och låta en en källa, så det handlar även om en fas och amplitud. Det är bättre om vi vänder på det. Till att börja med, vad orsakar lokalisering av subben? Orsaken kan vara mycket, de vanligaste; Felaktig (för hög) amplitud mot midbasarna, för hög delningsfrekvens och/eller för liten branthet på lågpassfilter, ej faskompenserat system och vibrationer/resonanser från låda eller bil i bagaget. Missljud som resonanser gör det lätt att lokalisera ljudet då dessa är mer högfrekventa. En sak många inte tänker på är att delningsfrekvensen INTE är definitiv. Säg att vi delar subben vid 50Hz och ökar volymen endast på subben. Resultatet blir att amplitudtoppen blir högre och sträcker sig längre innan den kommer ner i samma nivå som midden, den faktiska delningen kanske ligger vid 70Hz om amplituden är för hög på subben.
Lite halvkasst illustrerat på bilden. Ni fattar grejen
Detta gör att subben drar till sig för mycket uppmärksamhet och blir lätt att lokalisera. Jag tycker att man bör ha man samma amplitud runt delningsfrekvensen på middarna och subben för bäst integrering. Detta är nog det absolut största problemet många har, man måste anpassa subben efter middarna eller tvärtom. Middarna klarar helt inte av att hänga med när volymen blir för hög. Sen ligger inte ”attacken” i subben utan i middarna. Testa stäng av alla andra högtalare än subben och lyssna, mest massa muller under 40Hz. Att subben låter trött är alla dagar i veckan ett fasrelaterat problem, tidskompa subben. Om inte tidskomp stöds av eran HU testa ratta lite på slutstegets faskontroll till subben. Sen är det så med portade lådor att de upplevs ofta som mullriga och ”sega” jämfört med slutna lådor. Transistentsvaret är sämre i portade lådor men effekten överdrivs. Ofta är lådorna ”felbyggda” och är riktigt peakade, ihop med bilens kupéförstärkning förstärks detta fenomen enormt och lådan låter mullrig och blir sanslöst svårintegrerad.
Nästa del: FFT, RTA mätning och tidskompsmetoder utan mätning. Även vägbuller och inverkan av dämpning.
Redan beskrivit hur vi uppfattar ljudintensitet och tidsskillnader. Så jag tänkte ta upp hur pass bra vi uppfattar ljud från vertikala vs horisontella ljudkällor, samt integreringen mellan sub/middar. Även lite om fenomen med olika placeringar av högtalare.
Hoppas alla som läser detta har två öron och detta medför att vi har en sk. binaural hörsel. Hjärnan behandlar både tidsdomän och tonala skillnader mellan öronen, vi reagerar direkt om något av dessa förändras. Om två ljud närmar oss och når våra öron exakt samtidigt men varav det ena har högre ljudintensitet, kommer vi automatiskt rikta vår uppmärksamhet mot det hållet. Samma sak med tidsdomänen där vi för vår uppmärksamhet mot det ljud som når oss först. Tonala skillnader mellan sidorna kan förminskas på olika sätt, antingen modifiera högtalarplacering då frekvenssvaret de återger är beroende på vinkeln mot lyssnaren. Vissa högtalare är gjorda för off-axis montage medan andra kommer till sin rätt on-axis (alltid bra att se en frekvensgraf där man får se skillnaden mellan 0/30/60 graders montage). Eller så använder man sig av DSP, en där man kan justera var sida för sig. Minst 15-band grafisk EQ eller 7-band parametrisk EQ rekommenderar jag per sida, men fler skadar ju inte. Som jag skrev i förra inlägget, undvik att höja nivå på EQ utan sänk alla andra kontroller istället. Anledningen är att både HU/steg kan klippa signalen vid denna specifika frekvens, detta leder till distorsion som kan påverka ett brett spektrum av frekvenser. 3dBs ökning på EQn är effektfördubbling. Måste säga att bra placering av högtalare inte riktigt kan ersättas med hjälp av en DSP hur bra den än är, men en kombination av båda kan ge ett mycket trevligt resultat.
Tillbaka till hörseln lite igen. Det är två plan vi uppfattar ljud från, både horisontellt och vertikalt. Vi är mycket sämre på att lokalisera ljud i det vertikala planet, detta p.g.a hur våra öron ser ut och är placerade på huvudet. Något vi är ännu sämre på att är bestämma avståndet till ett ljud, pratar inte om avståndsskillnaden (*vid rena toner under ca 1,5KHz kan hjärnan behandla en tidsskillnad på mellan 15-30 mikrosekunder*) utan själva avståndet. I vissa fall kan rena fysikaliska fenomen göra det ännu svårare, ett exempel är dopplereffekten men det är lite OT i detta sammanhanget. Men saken är den att går alltså att skapa ett scendjup som är större än vad som är fysiskt möjligt i en bil, detta är ofta en önskvärd effekt som kan vara svårt att lyckas fullt ut med. Så vad för vår dåliga förmåga att lokalisera ljud i vertikala planet med sig? Inom billjud är det faktiskt till vår fördel, de flesta bilar har högtalare monterat lågt nere i dörrarna medan diskanterna sitter monterade vid rutan eller i a-stolpen med ändå kan ett korrekt inställt system ha en scen som ligger runt instrumentbrädans höjd. Det är även så att volymen spelar roll vid lokaliseringen, när volymen blir så pass hög att det närmar sig skadliga nivåer försämras förmågan avsevärt. Några andra intressanta saker är att lokaliseringsförmågan försämras mot det horisontella planet desto närmare ljudkällan är huvudet, en anledning är att huvudet skuggar ljudet. Effekten blir ännu större när man använder högtalare med liten dispersion (spridning).
Högtalare av dome-typ har hög dispersion jämfört med högtalare med vanlig kon. Spridningen gör att högtalaren blir lättare att lokalisera, dels för att reflektioner och diffraktion ökar avsevärt. Dispersionen minskar med ökad frekvens tills en punkt där högtalaren börjar stråla (beaming). Detta kan vara ett allvarligt problem då den står i proportion till högtalarens storlek, desto större element desto tidigare kommer den börja stråla. 6,5” som är lite av en standard har sin fysiska begränsning redan runt 2500Hz, medan 5,25”or går uppåt 3000Hz innan de når gränsen. Efter den punkten försämras off-axis respons, flera tillverkare har ofta delningen i de passiva filtrena bra mycket högre. En fasplugg monteras ibland för att förhindra strålningen en viss grad och förbättra frekvenssvaret uppåt. Jag har märkt med de högtalare jag installerat att mellanregister av dome-typ är svåra att få någon vettig scenbild med, nere vid fötterna gav bäst resultat i bilen jag provade i. Använder uteslutande kon-typ på mellanregister numera, de spelar djupare än domes som nästan alltid har sin Fs (friluftsresonans) uppåt 300-700Hz. (*Ta detta med strålning med en nypa salt, effekten finns och är mycket relevant men de teoretiska värdena stämmer ofta dåligt med verkligheten. Kan dock användas som en riktlinje...*)
Till sist lite om ett vanligt problem som många frågar om runt om. Inget ös i middarna, subben låter trött, finns ingen attack osv osv. Ofta är handlar dessa problem om dålig montering av middarna. Men detta riktar sig till de som redan har en bra montering och vill förbättra midbasen eller åtminstone vill ha reda på varför detta är ett så vanligt problem. Högtalarplaceringar rakt framifrån och direkt från sidan är lättare att uppfatta vart ljudet kommer ifrån än ovanifrån och bakifrån. Detta är en av tre anledningar varför subben kan stå i bagaget och integrera med framsystemet utan att uppmärksamheten riktas bakåt. Anledning nummer två är att lågfrekvent ljud är svårt att lokalisera, våglängden är omvänt proportionell mot frekvensen. En ton på 20Hz är ca 17m lång! En sådan våglängd kommer reflekteras helt galet mycket i en bil, detta är även anledningen till rums(kupé)förstärkningen i bilen. Anledning nummer tre är att subwoofern ska vara ett komplement till midbasarna. Inte tvärtom. Om basen är tidskompad och nivåjusterad mot middarna skall dessa fungera och låta en en källa, så det handlar även om en fas och amplitud. Det är bättre om vi vänder på det. Till att börja med, vad orsakar lokalisering av subben? Orsaken kan vara mycket, de vanligaste; Felaktig (för hög) amplitud mot midbasarna, för hög delningsfrekvens och/eller för liten branthet på lågpassfilter, ej faskompenserat system och vibrationer/resonanser från låda eller bil i bagaget. Missljud som resonanser gör det lätt att lokalisera ljudet då dessa är mer högfrekventa. En sak många inte tänker på är att delningsfrekvensen INTE är definitiv. Säg att vi delar subben vid 50Hz och ökar volymen endast på subben. Resultatet blir att amplitudtoppen blir högre och sträcker sig längre innan den kommer ner i samma nivå som midden, den faktiska delningen kanske ligger vid 70Hz om amplituden är för hög på subben.
Lite halvkasst illustrerat på bilden. Ni fattar grejen
Detta gör att subben drar till sig för mycket uppmärksamhet och blir lätt att lokalisera. Jag tycker att man bör ha man samma amplitud runt delningsfrekvensen på middarna och subben för bäst integrering. Detta är nog det absolut största problemet många har, man måste anpassa subben efter middarna eller tvärtom. Middarna klarar helt inte av att hänga med när volymen blir för hög. Sen ligger inte ”attacken” i subben utan i middarna. Testa stäng av alla andra högtalare än subben och lyssna, mest massa muller under 40Hz. Att subben låter trött är alla dagar i veckan ett fasrelaterat problem, tidskompa subben. Om inte tidskomp stöds av eran HU testa ratta lite på slutstegets faskontroll till subben. Sen är det så med portade lådor att de upplevs ofta som mullriga och ”sega” jämfört med slutna lådor. Transistentsvaret är sämre i portade lådor men effekten överdrivs. Ofta är lådorna ”felbyggda” och är riktigt peakade, ihop med bilens kupéförstärkning förstärks detta fenomen enormt och lådan låter mullrig och blir sanslöst svårintegrerad.
Nästa del: FFT, RTA mätning och tidskompsmetoder utan mätning. Även vägbuller och inverkan av dämpning.
Comment