Tweet
Re: SQW: TransFårrden
Tjena boys..
Elmia har passerat. Det finns så många fina minnen, trevliga möten och imponerande installtioner. Samtidigt får man en känsla av att man själv sakta men säkert utvecklar förståelsen för hur ljudbilder känns och hörs.
Nog för att hela mässan är en helt fantastisk samling bilar, men ändå ligger prioriteten stenhårt på stereofolket utanför. Yrade runt lite snabbt och tittade på krom, overklig puts, stora motorer och allt annat märkligt och mer eller mindre osmakligt där inne. Men vips, stereo, det är därför jag var där.
Det var inte helt enkelt att snärja sig ett par demos då folk var duktigt upptagna överallt.
Ett par gick hem dock.
Manges XC70 var nedrans trevlig. En anläggning som verkligen vaknade till liv när volymen kom upp ett par snäpp. Kanske skulle må fint av att labba med lite dämpning till mellanregistren för att mjuka till dem, och kanske öppna lite varmare sound, var slutsatsen där. Som helhet verkade confandet hålla jämn nivå och bilen spelade sammanhållet. Kändes som ett solidt jobb!
Miwcas kärra var jag inledningsvis en smula skeptisk till. Dels för att jag aldrig upplevt ett par övertygande kickar, och dels för att jag hittils endast lyssnat på Amegas basrör som var allt annat än imponerande. Intrycken sammanfattas med ett förjävla trevligt mellanregister, med fokus, detaljer och sammanhållning i absolut toppklass. Diskanterna gjorde sitt bästa att hänga med. Kände igen mig själv lite i problembilden att lägger man på mer diskant får man känslan av ett skrikigt system, vilket gör att man gärna lägger sig en smula i underkant nivåmässigt, vilket gör att mellanregistret’s mer lyssningsvänliga vibb förefaller vara trevligare att lyssna på. Nu vet jag inte om Miwca varken håller med, eller tänkt liknande, men det är i alla fall vad jag tänker nu när första intrycken hunnit samla sig.
I ljudbilden var det svårt att sortera ut vad som hände i form av midbass, eller vad som hände i form av basrör. Det föll på plats när vi snackade om det senare, att det sannolikt handlar om att kickarna har rätt låg nivå, vilket gör att basrörets egenskaper överkompenserar i området där kickarna torde excellera. Sammantaget är jag numera övertygad om att basrör kan ha en plats i stereoinstallationer!
Riktigt lärorikt att lyssna i den här bilen för min del.
Anders E60 i montern fick sig en lyssning oxå. Det var förstås extra roligt då man följt arbetet noga, och själv körde E60 ner till mässan...
Först och främst var det kul att se ett par a-stolpar som är byggda med elementen en bit duktigt högt över instrumentbrädan. Tyvärr så var det sådan helvettes ljudvolym i den där hallen det var sjukt svårt att få ngn vettig uppfattning om vad som hände. En grej var iaf att jag blev duktigt psykad av att vänsterkanalen var sjukt mkt mer påträngande än högern. Det kändes som en ren nivåjustering för att lösa det. Diskanterna verkade ha trevlig upplösning, men var svårt att landa i vad som egentligen hände när man endast hörde vänsterkanal i ansiktet. Mer lyckosamt var basen. Harresatan och gösses vad gött den spelade. Djupaste avgrundsvrål och med en tämligen trevlig poundus. Riktigt imponerande. Så imponerande att midbasen i stora drag lös med sin frånvaro. Men även det, är svårt att få till i en så bullrig miljö som på insidan den där hallen.... Sen får man oxå tillägga att passformen på panelerna i skuffen var ännu bättre än de verkade på bild. Kul!
Jag fick mig en liten tur till Hewis bil, var visserligen ett missförstånd då jag fick för mig han hade kommit med den lille Bmwn, och man nu ksulle få höra på hur det lät i den. Men det visade sig vara EM-bilen, och den... ja alltså... låter ju så harregösses gött man knappt tror sina öron. Det är bokstavligt talat helt sjukt. Bredden i en låt av Avenged Sevenfold var helt magisk... Smetade ut sig nära nog 1-2 decimeter ifrån B-stolpen... Luftigheten och känslan av hur bilen bara ’äter’ allt som inte ’ska vara där’ är helt ofattbart. Ja. En rysligt cool upplevelse. Även om jag vart i den ett par gånger förut, har jag aldrig vart så imponerad som nu.
Det var kul att se hur de här tokiga Db-bilarna brölade i bandpass konstruktioner (som man vart och räknat på, men i vanlig ordning är det ju ingen som bygger som man säger). Wiechert’s brutala monster... harre djävlar vad det spelade. Fascinerande ren bas/fladder. Framsystemet <bortser jag ifrån>.
Hade hoppats man hade sett Lorens Caddy lite mer in action, jag fick bara höra hur folk var sjukt imponerade över hur klart och rent framsystemet spelade, hade så gärna velat höra det på mer än ”viskande volym”, då det redan där tycktes ha potential att låta bättre än jag hade hoppats på.
Sedan var det som vanligt en uppsjö bilar man gärna hade velat lyssna på men som man inte lyckades tima in en demo till.. Nåväl. Det kommer fler gånger. Men samtidigt vet jag oxå – ingenting låter likadant nästa tillfälle. Det är nästan alltid värt att lyckas få till sig en demo. Man lär sig så tokigt mkt. Och för att inte tala om de små trevliga pratstunderna om högt och lågt, lösningar och problem.
Får återkomma med hur det går med mitt bygge. Man kan väl kort sammanfatta att det har vart så mkt bråk, strul och segheter att energidepåerna var/är i princip sopkörda i botten. Kommer säkerrt inte ens ihåg alla problem som varit om jag ens försöker berätta om dem. Inte ens haft lust att skriva ntg om det här. Det har helt enkelt vart <för mycket> av allt.
Har nått nivån av att ’jag bryr mig inte’ bara jag får ihop något som spelar alls. Så får man ta det visuella senare.
Mvh Surk
Tjena boys..
Elmia har passerat. Det finns så många fina minnen, trevliga möten och imponerande installtioner. Samtidigt får man en känsla av att man själv sakta men säkert utvecklar förståelsen för hur ljudbilder känns och hörs.
Nog för att hela mässan är en helt fantastisk samling bilar, men ändå ligger prioriteten stenhårt på stereofolket utanför. Yrade runt lite snabbt och tittade på krom, overklig puts, stora motorer och allt annat märkligt och mer eller mindre osmakligt där inne. Men vips, stereo, det är därför jag var där.
Det var inte helt enkelt att snärja sig ett par demos då folk var duktigt upptagna överallt.
Ett par gick hem dock.
Manges XC70 var nedrans trevlig. En anläggning som verkligen vaknade till liv när volymen kom upp ett par snäpp. Kanske skulle må fint av att labba med lite dämpning till mellanregistren för att mjuka till dem, och kanske öppna lite varmare sound, var slutsatsen där. Som helhet verkade confandet hålla jämn nivå och bilen spelade sammanhållet. Kändes som ett solidt jobb!
Miwcas kärra var jag inledningsvis en smula skeptisk till. Dels för att jag aldrig upplevt ett par övertygande kickar, och dels för att jag hittils endast lyssnat på Amegas basrör som var allt annat än imponerande. Intrycken sammanfattas med ett förjävla trevligt mellanregister, med fokus, detaljer och sammanhållning i absolut toppklass. Diskanterna gjorde sitt bästa att hänga med. Kände igen mig själv lite i problembilden att lägger man på mer diskant får man känslan av ett skrikigt system, vilket gör att man gärna lägger sig en smula i underkant nivåmässigt, vilket gör att mellanregistret’s mer lyssningsvänliga vibb förefaller vara trevligare att lyssna på. Nu vet jag inte om Miwca varken håller med, eller tänkt liknande, men det är i alla fall vad jag tänker nu när första intrycken hunnit samla sig.
I ljudbilden var det svårt att sortera ut vad som hände i form av midbass, eller vad som hände i form av basrör. Det föll på plats när vi snackade om det senare, att det sannolikt handlar om att kickarna har rätt låg nivå, vilket gör att basrörets egenskaper överkompenserar i området där kickarna torde excellera. Sammantaget är jag numera övertygad om att basrör kan ha en plats i stereoinstallationer!
Riktigt lärorikt att lyssna i den här bilen för min del.
Anders E60 i montern fick sig en lyssning oxå. Det var förstås extra roligt då man följt arbetet noga, och själv körde E60 ner till mässan...
Först och främst var det kul att se ett par a-stolpar som är byggda med elementen en bit duktigt högt över instrumentbrädan. Tyvärr så var det sådan helvettes ljudvolym i den där hallen det var sjukt svårt att få ngn vettig uppfattning om vad som hände. En grej var iaf att jag blev duktigt psykad av att vänsterkanalen var sjukt mkt mer påträngande än högern. Det kändes som en ren nivåjustering för att lösa det. Diskanterna verkade ha trevlig upplösning, men var svårt att landa i vad som egentligen hände när man endast hörde vänsterkanal i ansiktet. Mer lyckosamt var basen. Harresatan och gösses vad gött den spelade. Djupaste avgrundsvrål och med en tämligen trevlig poundus. Riktigt imponerande. Så imponerande att midbasen i stora drag lös med sin frånvaro. Men även det, är svårt att få till i en så bullrig miljö som på insidan den där hallen.... Sen får man oxå tillägga att passformen på panelerna i skuffen var ännu bättre än de verkade på bild. Kul!
Jag fick mig en liten tur till Hewis bil, var visserligen ett missförstånd då jag fick för mig han hade kommit med den lille Bmwn, och man nu ksulle få höra på hur det lät i den. Men det visade sig vara EM-bilen, och den... ja alltså... låter ju så harregösses gött man knappt tror sina öron. Det är bokstavligt talat helt sjukt. Bredden i en låt av Avenged Sevenfold var helt magisk... Smetade ut sig nära nog 1-2 decimeter ifrån B-stolpen... Luftigheten och känslan av hur bilen bara ’äter’ allt som inte ’ska vara där’ är helt ofattbart. Ja. En rysligt cool upplevelse. Även om jag vart i den ett par gånger förut, har jag aldrig vart så imponerad som nu.
Det var kul att se hur de här tokiga Db-bilarna brölade i bandpass konstruktioner (som man vart och räknat på, men i vanlig ordning är det ju ingen som bygger som man säger). Wiechert’s brutala monster... harre djävlar vad det spelade. Fascinerande ren bas/fladder. Framsystemet <bortser jag ifrån>.
Hade hoppats man hade sett Lorens Caddy lite mer in action, jag fick bara höra hur folk var sjukt imponerade över hur klart och rent framsystemet spelade, hade så gärna velat höra det på mer än ”viskande volym”, då det redan där tycktes ha potential att låta bättre än jag hade hoppats på.
Sedan var det som vanligt en uppsjö bilar man gärna hade velat lyssna på men som man inte lyckades tima in en demo till.. Nåväl. Det kommer fler gånger. Men samtidigt vet jag oxå – ingenting låter likadant nästa tillfälle. Det är nästan alltid värt att lyckas få till sig en demo. Man lär sig så tokigt mkt. Och för att inte tala om de små trevliga pratstunderna om högt och lågt, lösningar och problem.
Får återkomma med hur det går med mitt bygge. Man kan väl kort sammanfatta att det har vart så mkt bråk, strul och segheter att energidepåerna var/är i princip sopkörda i botten. Kommer säkerrt inte ens ihåg alla problem som varit om jag ens försöker berätta om dem. Inte ens haft lust att skriva ntg om det här. Det har helt enkelt vart <för mycket> av allt.
Har nått nivån av att ’jag bryr mig inte’ bara jag får ihop något som spelar alls. Så får man ta det visuella senare.
Mvh Surk
Comment