Announcement

Collapse
No announcement yet.

Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

Collapse
X
 
  • Filter
  • Time
  • Show
Clear All
new posts

  • Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

    Har lite dötid så jag tänka skriva ihop en liten post om hur människan uppfattar ljud och i sin tur hur det påverkar inställningarna av ljudstyrka och tidsskillnad (gain/tidskomp). Detta för att förstå vad som egentligen händer när vi justerar inställningarna i våra ljudanläggningar. Kommer även ta upp begrepp som fas och hur diffraktion/reflektioner påverkar ljudbilden.

    Vi börjar med vår hörsel. Dels hur hjärnan behandlar informationen som hjälper oss att lokalisera ursprunget av ett ljud och dels örats känslighet för fas och frekvenssvar. Örat skiljer sig en hel del från en mikrofons funktion som exempel. Vårt hörselsinne är inte linjärt, tvärtom varierar örats känslighet kraftigt mot olika frekvenser. Redan på slutet av 30-talet gjordes experiment inom isofoni (vårt intryck av ljudnivå vid olika frekvenser) av ett par gubbar som hette H. Fletcher och W. Munson, diagrammet som beskriver sambandet mellan volym/frekvens kallas därför Fletcher-Munson kurvan. Bild på detta kan ses nedan.



    Som ni ser är örat exceptionellt känsligt vid frekvenser runt 2000-4000Hz och tappar känslighet över 10Khz. Hela basområdet har riktigt dålig känslighet vid lägre volymer men skillnaden jämnar ut sig desto högre den relativa volymen är. Från detta diagram kan man dra slutsatsen att runt 2-4Khz är vi väldigt känsliga för höga ljudtryck, detta förklarar hur vi tycker ljud kan vara "skärande" och det finns toppar i frekvensåtergivningen runt dessa frekvenser. Det förklarar även varför vi ofta vill ha lite extra tryck i basområdet. Man får tänka på att vi uppfattar en effektfördubbling/halvering vid ca 9-10dB och en akustisk fördubbling/halvering är 3dB, dvs vad en förstärkare "ser" som en effektfördubbling/halvering. Nu när vi vet hur vi uppfattar frekvens vs ljudnivå så kan vi gå in på hur vi lokaliserar ljud.

    Detta är intressesant i högsta grad för det har att göra med hur man ställer in tidskomp och gain. För att göra en komplett en komplett tidskomp krävs mätinstrument p.g.a hörselsinnets begränsningar. Vårt hörselsinne kan med stor precision bestämma riktningen från olika källpunkter MEN med en viktig omständighet som begränsar våra möjligheter att ställa in tidskompen fullt ut. Denna begränsning är frekvensberoende, under ca 800Hz lokaliserar vi ljud via tidsskillnader mellan olika punkter. Över ca 800Hz avtar vår förmåga att lokalisera via tidsskillnader och istället tar förmågan att lokalisera via ljudvolym över! Vid ca 1600Hz blir volymen från olika källor dominant och tidskompet blir otroligt svårt att ställa in med hjälp av hörseln. Mellan dessa frekvenser (800-1600Hz) finns en slags gråzon där en blandning av båda sätten bestämmer lokalisering. Man får alltså känslan av att ljudkällans avstånd förändras när i själva verket endast dess intensitet förändras. Sammanfattningsvis kan man alltså tidskompa med öronen upp till ca 1,6Khz. Men det börjar bli svårt redan runt 800Hz att göra detta. Efter ca 1,6KHz får man nivåjustera sig fram tills man får en bra balanserad ljudscén. Så varför behöver man tidskompa efter denna gräns när det ändå inte har någon stor betydelse på våran ljudscén? Det är här vi kommer till begreppet fas. När vi tidskompar ställer vi själva verket in fasen mellan elementen och fasen spelar roll även efter vi tappar förmågan att riktningsbestämma med hjälp av den.

    Runt delningsfrekvensen mellan högtalarelementen kan fasfel uppstå, detta är välkänt. Det som menas är att det finns en tidsskillnad mellan de olika elementens reproducerade ljud. Fasen kan liknas med en vattendamm. Släpper du en sten i dammen kommer vågor produceras och avta desto länge från källan de kommer. Tänk er vågornas höjd som ljudvolymen och avståndet mellan dom som frekvensen. När vi introducerar fas till vår liknelse måste vi ha två stenar som faller i dammen, ganska meningslöst annars. Tänk er nu två stycken stenar som ramlar ner i dammen från två olika sidor. Vågor kommer uppstå från båda hållen men vad händer när de möts? Här kommer det uppstå rippel i vågen. En del vågor neutraliseras medan andra förstärks, detta p.g.a att vågorna möts inte samtidigt. Fasen är inkorrekt. Om vi kan få vågorna att mötas på ett sådant sätt det skapas minimalt med rippel, minimalt med höga vågor och neutraliseringar kommer vi få vågor som samarbetar till att skapa ett harmoniskt system. Ett faskorrekt system. Detta kommer påverka frekvenssvaret (tätheten mellan vågorna) i form av rippel och resulterar i hörbart ljud. Vid högre frekvenser än 1,6KHz är vårt hörselsinne dåligt på att korrigera de tidsskillnader som orsakar ripplet i form av fasfel mellan elementen. Därför krävs mätutrustning om man inte vill sitta i evigheter och prova sig fram. En sak jag märkt är att instrument som reproducerar toner från ca 1Khz och uppåt kan man justera "djupet" på med en bra EQ. Genom att justera intensiteten vid olika frekvenser kan man få det att låta som ett instrument är längre ifrån eller närmare lyssningspositionen. Här gäller det att experimentera sig fram. Som vi nu vet angående vår hörsel, är återgivna frekvenser över ca 1,5-1,6Khz både känsliga för örat och lokaliseringsbestämmande. Detta ställer höga krav på det element som ska återge dessa frekvenser, samt dess montering. Ofta sköts dessa frekvenser av en midbas upp till 3-5Khz (generellt...), därefter brukar en diskant ta vid och återge frekvenser uppåt 20Khz. Det är nu vi kommer fram till diffraktion som har uteslutande med montering att göra. Jag hävdar med följande information att det kommer låta bättre att låta en diskant gå så lågt som möjligt (gärna 1500-1600Hz delning), kräver dock en diskant av bra kvalitet med riktigt lågt Fs (friluftsresonans). Anledning: Montering avsedd för kontrollering av diffraktion. Med ett bra element och skarp delning (18/24db/okt) tror jag i de flesta fall att det kommer bli en klar förbättring, det kommer bli ökad distorsion från elementet men att kontrollera diffraktionen väger tyngre.

    Diffraktion är fenomen som är orsak till fler problem än vad många tror. På Linkwitz-Labs hemsida har tagit upp problemet men i mitt tycke underskattar Linkwitz dess betydelse. Diffraktion har både betydelse inom optik och inom ljud. Inom ljud kan de förstöra scénbilden, ge upphov till rippel i frekvenssvar och ge onaturligt och hårt ljud. Diffraktionen står i proportion till frekvensen som ska återges, då det handlar om våglängden. Desto längre våglängd, desto svårare att göra något åt diffraktionen för det blir till slut så långa våglängder att det är fysiskt ohanterbart i en bil. Detta fenomen handlar om att få bort tidiga reflektioner. Hårda kanter nära elementet är ofta en bov. Även plana ytor, montering nära rutor ger diffraktion. Det finns flera sätt att eliminera diffraktionen, det finns ett sätt som är smidigt dock. Till att börja med bör detta tillämpas på diskanter men det kan ha viss effekt på mellanregister beroende på hur höga frekvenser de återger. Det man gör är att man sprider ut reflektionen i tid och frekvens genom diffusion. Låter komplicerat? Det är faktiskt riktigt enkelt, bygg en låda till diskanterna som är formade som ett ägg eller boll. Det reflekterade ljudet kommer spridas runt "ägget" och sönderdelas över flera oktaver och över flera millisekunder tid och ripplet kommer minimeras. Direktljudet från högtalaren blir dominant och scénen kommer förbättras avsevärd. BoW har med sin high-end Nautilius högtalare förstått detta problem och byggt en låda utan hårda kanter som minimerar diffraktionen. Köp ett runt klot, dela det på mitten och placera elementet likt denna (ska vara i kanten, jäms med halvklotet):

    Formeln är följande: 34290/nedre frekvens du vill kontrollera diffraktion/pi = Diameter på halvklotet. Dvs 34290/1000Hz (ex)/3,14 = 10,9cm diameter. Diffraktionen kommer kontrolleras ner till 1000Hz med 10,9cm halvklot.



    Exempel på diffraktion:



    Läs gärna hela tråden på diyma (Creds går till Patrick Bateman, trådskaparen): Soundstage/Diffraction

    Sen lite om reflektioner, dessa brukar inte vara ett problem utan ger en känsla av rymd. Det viktiga är att reflektionerna dämpas och sker ett tag efter originalkällan reproducerar ljudet. Tidiga reflektioner måste antingen dämpas, absorberas eller bäst elimineras med hjälp av diffusion. Detta är mycket viktigt för en trevlig scén i bilen. Jag förespråkar mätning av allt tidsrelaterat och tonala skillnader mellan sidorna. Via mätning kan man se både tidiga reflektioner, sena reflektioner, fas mellan elementen och fas mellan sidorna. Man kan mäta distorsion och tonala problem mellan sidorna som kan ge upphov till inkorrekt scénbild. Men utan kunskap av vad man bör göra med datan man får av programmen och hur man ska tillämpa dom är man förmodligen bättre ute om man justerar med hörslen. Kan förstöra mer än vad man fixar. Eliminerar man problem med fas, diffraktion och tonala skillnader mellan sidorna kan man få mycket naturligt och bra scén i bilen. Det viktiga som jag märkt är att det är inte det totala frekvenssvaret som spelar den största rollen, utan det är att båda sidor har SAMMA frekvenssvar. Man behöver inte ha 100% rakt frekvenssvar för att det ska låta bra. Ser man på en frekvensgraf kan man tycka att den är mycket olinjär, men faktum är att dips/toppar i frekvenssvar med maximalt 3-5dB inte har avgörande betydelse för ett välljudande system. Rattar man på EQ bör man alltid sänka amplituden och inte höja. Som jag sa i början är 3dB en effektfördubbling/halvering för slutsteget men inte för vår hörsel som kanske uppfattar en 20-30%-ig ökning/sänkning.

  • #2
    Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

    För mycket text.... forts:

    ### Till sist en liten funderare; Vi pratar ofta distorsion, förluster och skillnader hit och dit. Men vem pratar om skillnader i hörseln? Vad är förlusten mellan hörselnerven och hjärnan? Introducerar örat distorsion som hjärnan uppfattar? Tror hjärnan att vi hör skillnader som egentligen finns. Har man uppgraderat en komponent och lagt 20000kr kommer hjärnan uppfatta allt som en förbättring i form av ett inbyggt belöningssystem, sök på C8H11NO2 (Hydroxityramin eller i vardagstal; Dopamin). Hur tränad man än är så är gäller detta för alla. Vad som är hörbart för en person behöver inte vara det för nästa och det kan ha flera anledningar. Därför är mätning en definitiv metod att avgöra skillnader. Mätningen är inte partisk som hjärnan är av design. Varför finns det distorsions/frekvens grafer på högtalare men så fruktansvärt sällan eller aldrig på andra komponenter i systemet? I MIN UPPFATTNING (notera MIN) är icke mätbart=icke hörbart och allt annat tillhör psykoakustik. Hur många andra resonerar angående detta är välkänt och inget som jag vill diskutera (vet hur det slutar). Allt det sista här är min egna uppfattning/tanke, tar det inte längre än så. Säger inte att det är definitivt på detta vis, orkar inte tjafsa om hörbart/icke hörbart bla bla bla. Så take it or leave it ###

    Comment


    • #3
      Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

      Är ditt mellannamn 'Danger' ?

      Detta att ta bort tidiga reflexer är teorin bakom dead end - live end som används i hifi. Man tar bort tidiga reflexer, vilket innebär att den delen av rummet som högtalarna står i ska vara hyfsat dämpad mot tidiga reflexer. Det ger stereobild/scenkänsla eller vad man vill kalla det. Sen för att rummet ska kännas naturligt så måste delen av rummet man sitter i vara lite levande med diffusion snarare än dämpning. Alla som har varit i ett döddämpat rum vet hur kul akustiken är där. Det blir kusligt ganska fort. Nu ska vi bara få till det i en bil...

      Comment


      • #4
        Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

        Mkt intressant läsning! Bra skrivet!
        "Sound by Hewi"

        Blue eMotion by heWi

        Comment


        • #5
          Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

          En hel del intressant där! Längtar till nästa del. Nu sulle man bara fått tag på en bra mick och RTA programvara så man kan få till frekvenssvaret bättre, vet att de inte är helt rätt nu då ljudbilden kan flytta sig något beroende på om det är manlig eller kvinlig vokalist.
          Mitt projekt: Volvo V60
          BRL - B2 & Dayton

          More to come...

          Comment


          • #6
            Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

            Jag vill poängtera att det tidkompensering inte alltid blir akustiskt korrekt även med mätinstrument. Reflektioner, resonanser och andra delar av kupéakustiken kan lura en. Vill man göra en så korrekt tidskompensering som möjligt med öronen gäller följande:

            1. Delningsfrekvenser
            Branthet och interaktion mellan filter påverkar fas mellan element. Ändrar du på någon av dem så påverkas också faslinjäriteten i delningen.
            Denna är underskattad av många. I mitt tycke är det i en bil mycket viktigare än diffrationskontroll eftersom det ändå finns så mycket tidiga reflektioner att brottas med. Att minimera diffraktionseffekter och tidiga reflektioner är av godo, eftersom det ger en mycket ”lugnare” ljudbild
            Om vi pratar ett tvåvägssystem som nämns ovan är min åsikt att en delning med i isärdragna delningspunkter för bas och diskant med olika brantheter och tidskompensering för att få en så faslinjär delning som möjligt ger det mest naturtrogna resultatet. Man får då med de flesta bra element en delning mellan 2 och 2,8 kHz med en liten dipp i frekvensgången. Att ha en dip där är dock inte av ondo då det är där vi är som känsligast. (BBC rekommenderade det faktiskt under många år på sina studiomonitorer)

            2. Volymnivåer
            Som nämts är vi inte bara känsliga för tidsfel och fasförskjutningar utan också i stor det till volymskillnader.
            Nivån på varje element vid lyssningsplatsen måste alltså vara rätt injusterat innan man börjar tidskompa.
            För att detta skall vara möjligt måste elementen som spelar i samma frekvensområde låta likadant. Alltså bör man börja med en ”för-eq” där man försöker ta bort frekvenstoppar på olika elements kärnområde. Och jobba med ett område/ en uppsättning element i taget när man ställer in balansen.

            3. Tidskompa...
            /tycker Erik.

            Comment


            • #7
              Re: Hörsel, Mätning och Förbättringar Pt1

              Originally posted by Robsarve View Post
              Jag vill poängtera att det tidkompensering inte alltid blir akustiskt korrekt även med mätinstrument. Reflektioner, resonanser och andra delar av kupéakustiken kan lura en. Vill man göra en så korrekt tidskompensering som möjligt med öronen gäller följande:

              1. Delningsfrekvenser
              Branthet och interaktion mellan filter påverkar fas mellan element. Ändrar du på någon av dem så påverkas också faslinjäriteten i delningen.
              Denna är underskattad av många. I mitt tycke är det i en bil mycket viktigare än diffrationskontroll eftersom det ändå finns så mycket tidiga reflektioner att brottas med. Att minimera diffraktionseffekter och tidiga reflektioner är av godo, eftersom det ger en mycket ”lugnare” ljudbild
              Om vi pratar ett tvåvägssystem som nämns ovan är min åsikt att en delning med i isärdragna delningspunkter för bas och diskant med olika brantheter och tidskompensering för att få en så faslinjär delning som möjligt ger det mest naturtrogna resultatet. Man får då med de flesta bra element en delning mellan 2 och 2,8 kHz med en liten dipp i frekvensgången. Att ha en dip där är dock inte av ondo då det är där vi är som känsligast. (BBC rekommenderade det faktiskt under många år på sina studiomonitorer)

              2. Volymnivåer
              Som nämts är vi inte bara känsliga för tidsfel och fasförskjutningar utan också i stor det till volymskillnader.
              Nivån på varje element vid lyssningsplatsen måste alltså vara rätt injusterat innan man börjar tidskompa.
              För att detta skall vara möjligt måste elementen som spelar i samma frekvensområde låta likadant. Alltså bör man börja med en ”för-eq” där man försöker ta bort frekvenstoppar på olika elements kärnområde. Och jobba med ett område/ en uppsättning element i taget när man ställer in balansen.

              3. Tidskompa...
              Håller med. Tänkte ta upp just mätning och begränsningarna som finns, i nästa del. Fas och delning i delen efter. Stay tuned

              Comment

              Working...
              X