Alltså, jäklar!
De sista två veckorna har jag jobbat. Jag har solidariskt hjälpt till att bemanna upp sommarveckorna på mitt jobb. Det har varit minimibemannat och inneburit extrem belastning hela dagarna och idel övertid. Dessa två veckor avslutades med några timmars övertid ikväll innan jag kunde åka hem. Jag har vridit ut dom sista dropparna mental energi och när jag åkte hem gick ögonen närmast i kors och marken gungade under fötterna. Huvudet var i en bubbla och verkligheten slutade ungefär en decimeter framför näsan; hela tillvaron kändes närmast overklig och jag kände mig sur och slavdriven.
På vägen hem stannade jag och köpte en fryst paj med ost och skinka samt en folköl på 3,5 procent. Jag körde in i garagelängan, och där stannade jag. Klev aldrig ut ur bilen. Jag öppnade förardörren en anings, kopplade upp mig på spotify via mobilen och vred på stereon. Jag var ändå inte speciellt hungrig så pajen fick vänta. Jag knäckte ölen och drog på stereon på hög volym och lirade några spår med hårdare Jazz. Drack upp ölen och bara satt där i bilen och njöt av tyngden och farten i musiken. Musikscenen bredde ut sig framför mig. Vispande cymbaler och virvel högre upp på sidorna. Pianot hamrade och det låga mellanregistret vibrerade. Ett fartfyllt kontrabassolo som hoppade på instumentpanelen och dundrade i botten. Det kom ett trumsolo som bara växte blåste igenom kropp och själ. Yeah, händerna började trumma hårdare och hårdare på ratten i takt med musiken, den tomma ölburken kvar i ena handen. Ett härligt leende spred sig över läpparna. Energin fyllde upp mig, och när låtens sista crescendo klingade av var jag ta mig tusan mig själv igen. Fy fasen vad härligt!
Många oinsatta förknippar bilstereo med hjärndöd dunkdunk, men för mig är det det mest kompletta tidsfördrivet. Det innefattar allt från planering, skapande, kreativitet och estetik. Hantverksmässigt arbete med allehanda material som trä, metall, läder, plast och tyg. Från grovarbete till finpill. Elektronik med kabeldragning och lödning. Digitalt arbete och inställningar. Allt i musikens namn. Och när man är färdig kan man njuta av Bachs kantater där man kan se cellons strängar framför sig, och få första parkett till livejazz som engagerar. Och förstås dunka på lite extra med någon aktuell dancemusik om man så skulle vilja.
Så länge leve bilstereon! Och bort med dess stigmatiserade stämpel, det är en sofistikerad musikanläggning som kräver mer kunskap och arbete att sätta ihop än en vanlig hemmastereo.
Nu ska jag äta ost- och skinkpaj. God kväll!
De sista två veckorna har jag jobbat. Jag har solidariskt hjälpt till att bemanna upp sommarveckorna på mitt jobb. Det har varit minimibemannat och inneburit extrem belastning hela dagarna och idel övertid. Dessa två veckor avslutades med några timmars övertid ikväll innan jag kunde åka hem. Jag har vridit ut dom sista dropparna mental energi och när jag åkte hem gick ögonen närmast i kors och marken gungade under fötterna. Huvudet var i en bubbla och verkligheten slutade ungefär en decimeter framför näsan; hela tillvaron kändes närmast overklig och jag kände mig sur och slavdriven.
På vägen hem stannade jag och köpte en fryst paj med ost och skinka samt en folköl på 3,5 procent. Jag körde in i garagelängan, och där stannade jag. Klev aldrig ut ur bilen. Jag öppnade förardörren en anings, kopplade upp mig på spotify via mobilen och vred på stereon. Jag var ändå inte speciellt hungrig så pajen fick vänta. Jag knäckte ölen och drog på stereon på hög volym och lirade några spår med hårdare Jazz. Drack upp ölen och bara satt där i bilen och njöt av tyngden och farten i musiken. Musikscenen bredde ut sig framför mig. Vispande cymbaler och virvel högre upp på sidorna. Pianot hamrade och det låga mellanregistret vibrerade. Ett fartfyllt kontrabassolo som hoppade på instumentpanelen och dundrade i botten. Det kom ett trumsolo som bara växte blåste igenom kropp och själ. Yeah, händerna började trumma hårdare och hårdare på ratten i takt med musiken, den tomma ölburken kvar i ena handen. Ett härligt leende spred sig över läpparna. Energin fyllde upp mig, och när låtens sista crescendo klingade av var jag ta mig tusan mig själv igen. Fy fasen vad härligt!
Många oinsatta förknippar bilstereo med hjärndöd dunkdunk, men för mig är det det mest kompletta tidsfördrivet. Det innefattar allt från planering, skapande, kreativitet och estetik. Hantverksmässigt arbete med allehanda material som trä, metall, läder, plast och tyg. Från grovarbete till finpill. Elektronik med kabeldragning och lödning. Digitalt arbete och inställningar. Allt i musikens namn. Och när man är färdig kan man njuta av Bachs kantater där man kan se cellons strängar framför sig, och få första parkett till livejazz som engagerar. Och förstås dunka på lite extra med någon aktuell dancemusik om man så skulle vilja.
Så länge leve bilstereon! Och bort med dess stigmatiserade stämpel, det är en sofistikerad musikanläggning som kräver mer kunskap och arbete att sätta ihop än en vanlig hemmastereo.
Nu ska jag äta ost- och skinkpaj. God kväll!
Comment